Hej hej

Nu ska ni få höra. . . 

Jag har ju som ingen kunnat missa varit förkyld ett bra tag nu

I tisdags morse var vi på BVC, och fick då rådet att dricka knappt en tesked vatten

Detta gick väl lite sisådär, jag kräktes upp en sanslös mängd slem över mamma, mig själv och halva köket

Mamma och pappa trodde ju först att min överdrivna trötthet berodde på att jag varit orolig om natten pga snor, och tyckte det var bra och skönt för mig att jag äntligen fick sova ut 

Men då jag sov och sov och sov, och inte hade ätit så jättemkt och dessutom kräktes slem

Så körde de med mig till Barnakuten, vi var där vid halvåtta på kvällen

Det mesta har jag fått berättat för mig i efterhand då jag inte var vaken att registrera det själv

I väntrummet fick de inte kontakt med mig ö.h.t

När vi kom in i det första rummet var min syresättning väldigt låg, vi kom över till ett annat rum och därifrån sprang sen en massa personal med mig och mina föräldrar till ett avancerat akutrum med all utrustning man kan tänka sig

Min syresättning var nere på 82-84, den ska ju vad jag har förstått ligga på 100 för att vara som den ska

I detta akutrum blev det snabbt fullt med folk, alla var där och de stack nålar i mig, satte fast grejer i och på min kropp, mamma och pappa fick vars en stol för att inte ramla ihop på golvet

Jag fick inhaleras med adrenalin för att öppna upp mina luftvägar, och när det verkade skrek jag till slut och min mun f y l l d e s med slem som var svårt att suga ut

Vi var ju på barnakuten redan den femtonde mars, men då var jag "bara" LITE förkyld och vi fick näsdroppar med oss hem

Lena som gav oss näsdropparna då kom in i rummet, stod och försökte placera var hon sett oss förut

Vad skönt att se henne, hon är underbar =)

Alla som jobbar där är jättebra, doktor Krister skojade lite med oss och humor är ju något som behövs när allt är svårt

Jag fick en sond nerkörd i magen via näsan, behagligare saker har jag minsann hunnit uppleva =/

Och så småningom, när vi kommit till Rum 10, fick jag en så kallad "syrgasgrimma"

Sen flyttade mamma och jag tillfälligt in där på Rum 10

Jag hade syrgas hela den första natten, men redan i onsdags var min syresättning uppe på 98-100 

Där någonstans, på fjärde våningen på den första röda färgen från vänster, bodde vi

Jag hade lite svårigheter med att riktigt orka äta själv, så jag vägdes före och efter amning för att på så vis klura ut hur mycket jag lyckats få i mig på egen hand och sen blev jag sondmatad med resten för att få i mig vad jag behövde

Jag har drabbats av Metapneumovirus, en förkylning som blir väldigt lik RS hos oss som inte varit här i världen speciellt länge

Mamma och jag hade det bra där på Rum 10, det fanns en knapp som gjorde att det kom folk och gjorde allt vi bad dem om =)

Vi sög ut snor när jag hade snor, vi åt via sonden när det behövdes, vi kramades och sov på varandra

Pappa var också där så mkt han hann med, stackars brorsan var lite hemma, lite hos fantastiska farmor och farfar =)

I torsdags var jag trött på sonden, och när mamma sov och pappa inte hann stoppa mig drog jag helt enkelt bort den själv !!!

  Äntligen sondfri =)

Igår morse sa de att jag skulle få komma hem igår

När mamma duschade sa de att jag kanske inte skulle få komma hem igår

När pappa och storebror kom till oss igår visste ingen riktigt hur det skulle bli, men vid fyra halvfem sa de att jag fick komma hem men var inskriven till idag 12.00 ifall något skulle förvärras innan dess

Hejdå Rum 10, hoppas vi aldrig ses igen

Idag har jag plågats av en m a s s a snor, men så länge syresättningen är bra och jag kan äta för egen maskin kan jag lika bra fortsätta rida ut denna helvetesförkylning på hemmaplan

Nu ska vi alla sätta oss i tevesoffan och kolla på film, detta blev väl inte det roligaste inlägg men jag skriver mer senare en annan dag. . . 

/Linnea

RIS :

BVC i Svedala

Jag har varje gång i en månads tid, tagit upp detta med Linneas förkylning som inte vill gå över

Varje gång har jag bara fått höra att vi ska fortsätta med näsdroppar och suga ut snor

De har inte ens intresserat sig för att titta närmre på henne, eller skicka remiss någon annanstans eller vad som helst

Mannen sa det, och jag instämmer, att nu ska vi lista om henne till ett bättre ställe som inte tar så lätt på små förkylda bebisar !!!

Ingen av oss kommer sätta våra fötter på Sveakliniken igen, allra minst Linnea eftersom hon inte ens kan gå ännu ;)

ROS :

Jag kan inte beskriva hur tacksam jag är över alla som jobbar på barnakuten och på Barninfektionskliniken

Underbara varma människor som kan bihehålla glimten i ögat i de svåraste stunder, som verkligen är där för att vi ska ha det så bra det bara går

/Mamma